”Det finns en antisemitism, som är varken dum eller brutal, utan helt enkelt ett uttryck för en naturlig kulturell självhävdelse. Den räknar kallt med det faktum, att den judiska infiltreringen skapar en mestizprodukt, som representerar en upplösning av den inhemska rasens djupaste och bästa egenart. I enlighet härmed måste en dylik antisemitism betrakta det som en kulturell angelägenhet att t.ex. vi svenskar i vårt förhållande till judendomen ge prov på en långt större aktsamhet än vad nu är fallet. Det skulle inte skada med en smula självbesinning över vårt eget och en skärpt kritik mot utläggningar av svensk kulturell och konstnärlig egenart, som våra ledande litterära semiter prestera.

För närvarande är det faktiskt så att våra barn få läsa sin nationella litteratur genom Mose brillor. Vår litteraturhistoria behärskas av hel-, halv- och kvartsjudar, och Bengt Lidforss hade rätt, när han i den tidnings spalter varnade för den hejdlösa Levertinkult, som inför elegansen i den högre kultiverade litteraturhistorikernas framställning glömde att det var främlingen som stod utan den inre kontakten med förståelsen för det svenska kynnets särart. Man har icke kunnat undgå att märka, att den tongivande nationalistiska unghögern i vårt land fått en allt påtagligare hebreisk accent och att deras tidningsorgan ängsligt dra sig för att göra front mot t.ex. en herr Bööks djupt osvenska kulturanalys. [...]

Det är icke för att rikta ett angrepp mot judarna som vi skrivit dessa rader, men väl för att rikta ett angrepp mot den svenska välvilligheten, som låter judendom diktera sina omdömen, sin smak och uppfattning. Juden följer sitt eget väsen, och därom är intet att säga. Men svensken glömmer lätt att hålla på sitt eget.”

Viktigt är att Arthur Engberg sedermera tog klart avstånd mot organiserad judeförföljelse. Citatet är ur en ledare i Arbetet, mars 1921.

I en stor glasmonter står ett antal skyltdockor iförda olika typer av uniformer och försedda med olika vapen. Sist i raden fann jag en docka som var till förvillelse lik integrationsminister Nyamko Sabuni. En stilig mörklagd kvinna i fältuniform och utrustad med kulsprutepistol m/45.

Som militärhistoriker blev jag förvånad, eftersom jag trott att SJ driftvärn inte haft någon kvinnlig medlem och ännu mindre någon med mörk hudfärg. Föreståndaren höll med mig och förklarade hur det hela låg till:

”För att vi skulle få anslag till att bygga museét krävdes det att en kvinna och en färgad ingick i utställningen. Detta av genus- och jämställdhetsskäl”.

För att i det politiskt korrekta Sverige få framställa historien krävs det alltså att den förfalskas!
Endast SD bekämpar PK:s historieförfalskning.

Fadime kom till Sverige från den turkiska delen av Kurdistan med sin familj som liten flicka. Hon växte upp i Sverige och anammade det nya sättet att leva. I vuxen ålder träffade Fadime en svensk man och blev kär. Det kom att bli hennes död. Den 21 januari 2002 mördade hennes far henne framför syskonen och modern. Hon sköts med två skott i huvudet.

Varför? Vilken rasism driver en fader att mörda sin dotter för att hon har en pojkvän från en annan kultur? Vilket hat mot Sverige, svenskarna och det svenska samhället blottläggs inte i denna skräckhistoria

Rasismen och hatet finns inte hos SD. Lyft blicken. Tänk självständigt och du kommer att se var rasismen, hatet och våldet växer. Symptomen på hat och rasism är eldslågor och krossat glas.

-Jag köper inte deras lögner om invandringsfrågorna längre, säger han till tidningen.

Lundqvist valdes till ordförande för partiet i Halmstad förra året, men tröttnade snart på partiet. Utöver ”lögner” är Lundqvist missnöjd med partiets struktur och kunskap om mötesteknik.
_________________
Som ordförande ålåg det Lundqvist att handleda styrelsen och utbilda dem i mötesteknik.

Lundqvist har antingen 1) underskattat svårigheten i att vara SD-ordförande i Halmstad eller 2) överskattat sin förmåga att som ordförande leda en politisk lokalförening.

Det är Lundqvist själv som genom sin oduglighet är skandalen, vilket han söker dölja genom att stå längst fram och skrika högst.

Jag har som princip att söka undvika att tala illa om andra människor. Därför överlåter jag till SD:s främste valarbetare att presentera sig själv:

http://larsbeckman.blogspot.com/2012/01/31-ar-sedan-sist-till-och-med-idrotten.html

Men smärtan över ett tragiskt enskilt människoöde och Sveriges förfall blev värre när jag läste följande kommentar: ”Bra att slöddret i Malmö tar kål på varandra, men dock för få per dygn”.

Hur kan en tänkande människa med en minsta dos av empati uttrycka sig så? Med frossa och skam konstaterar jag att kommentaren åtföljs av blåsippan och ordet sverigedemokraterna.

Som centralt verksam i SD tar jag kraftigt och bestämt avstånd från denna typ av uttalanden.

AFTONBLADET spar inte på trycksvärtan:

SVENSK LEDDE BYMASSAKER
53-åringen dömd för folkmord i Rwanda – greps i Sverige

53-åringen är dömd för folkmord – nu har han -gripits i Sverige.
Mannen har i flera år varit efterlyst för massakrer på 50 000 människor i Rwanda.
– Han har begått allvarliga brott mot mänskligheten, säger åklagare John Bosco Siboyintore till Aftonbladet.
______________________________________
Så långt Aftonbladet? Saken är klar – eller hur. En svensk? Ingalunda. Det rör sig om en man som är medborgare i såväl Rwanda som Sverige. När den påstådda bymassakern skedde var han uteslutande rwandier.

Eferlyst flera år? Aftonbladet räknar ett – två – flera för Stanislas Mbanenande dömdes 2009 i sin frånvaro och utan försvarsadvokat av en Gacaca-domstol i Rwanda till livstids fängelse för folkmord på 50.000 människor. Låt oss läsa THE NEW TIMES:

Gacaca hands life to man said to be working in UN

KARONGI – A Gacaca court in Karongi district Thursday handed a life sentence in absentia to a Holland-based UN employee for his role in the 1994 Genocide against the Tutsi.

“Life sentence became the heaviest punishment replacing the death penalty and Mbanenande deserves it because of the magnitude of the crimes he committed,” said the judge.

http://www.newtimes.co.rw/print.php?issue=14056&print&article=18809

En Gacaca-domstol är en slags folkdomstol där det inte förekommer några advokater. Systemet har sina rötter i byalagens samling av äldste och var sedan länge avskaffat, men återinfördes i moderniserad form för att tjäna som snabbdomstolar efter folkmorden 1994. År 2002 var 8.140 Gacaca-domstolar verksamma i Rwanda.

Som jag uppfattat det utgörs domarna av snabbutbildade personer med juridisk grundkurs och som åklagare uppträder allmänheten, offren och vittnena. Varje domstol har nio domare. Hur kan man i ett land som härjats av folkmord – inte minst på de bildade – på nolltid få fram ca 74.000 kvalificerade domare utöver den reguljära domarkåren?

Human Rights Watch har kritiserat dessa domstolar för låg rättssäkerhet och många falska anklagelser.

Som sverigedemokrat vägrar jag tjuta med ulvarna. Stanislas Mbanenande uppges ha varit FN-anställd och har då han 1999 anlände till Sverige uppgett riktigt namn och levt under detta. Han uppges nu vara verksam med vägbyggen i Liberia.

En bydomstol dömer i ett mål som gäller folkmord på 50.000 människor. Varför har nu svenskt rättsväsende intagit någon slags lakejhållning mot snabbdomstolen i Rwanda? Det finns nämligen ett alternativ.

UN International Crime Tribunal for Rwanda (ICTR) verkar sedan 1998 i Arusha, Tanzania. Det är en mycket kvalificerad domstol. Denna domstol redovisar följande per dagens datum:
Väntar på rättegång 1
Dömda lagakraftvunnet 42
Dömda överklagat 18
Dömda frikända 10
Åtalade avlidna 2
Överlämnade till nationell domstol 3
Åtalet återkallat 2
Efterlysta 9

http://www.unictr.org/Home/tabid/36/Default.aspx

Skulle Stanislas Mbanenande vara efterlyst av ICTR vore det en sak, men en Gacaca-domstol, det är något annat. Jag hävdar inte hans oskuld, men detta att han i Sverige uppträtt under sitt riktiga namn, manar till eftertanke. Jag påstår inte att han är skyldig.

Jag hävdar blott att påståendet att SVENSK LEDDE BYMASSAKER kan komma att visa sig ha varit förhastat.

Referenser:

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.4232500-misstankt-for-folkmord-haktas-

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14126445.ab

Visst är detta med sjukdomar plågsamt och ibland rent av dödligt, men det händer även att positiva biverkningar kan följa. En av dessa är att den sjuke om möjligt kan läsa sådan litteratur, som eljest hade fått anstå. Så hände mig denna vecka.

”Out of Africa” är ett högaktuellt inlägg i frågan om rasism. Här förklarar författaren Isak Dinesen utifrån 17 års erfarenheter från Kenya 1914-1931 hur rasismen och klanväsendet verkar i denna del i Afrika.

A: Vännen C blev mördad då han besökte familjen Q. Är det inte hemskt?
B: Inte alls. Varför besökte C en i klanen Q? Gör man det förtjänar man förvisso att bli mördad.

Dinesen klarar ut att araberna är det utvalda folket, ty de kommer från Profetens stam. Därför förlorar en arabisk man sin heder och blir föraktad om han gifter sig med en somalisk kvinna. Men en somalisk man kan aldrig gifta sig med en arabisk kvinna, för hon gör i sådant fall en sådan rasskändning, att det är bättre att dö ogift, dö för egen hand, eller dö för en bamhärtig släktings kärlekshandling att värna hennes och familjens heder.

Är detta rasism? Nej, säger Sveriges regering. Den som ifrågasätter främmande kulturers rätt att oinskränkt verka i Sverige är rasist!

Blott barbariet är svenskt. Kulturen importeras genom regeringens försorg.

Svenska akademinens barbarer har en ständig sekreterare, Peter Englund, som sade att det var ett misstag att författaren till ”Out of Africa” inte fick Nobelpriset i litteratur redan i slutet av 1930-talet.

Isak Dinesen var pseudonym för Karen Blixen-Finecke.

Trots medlemsskap i SD anser jag mig ännu gentemot AFA-påståenden om motsatsen ännu läskunnig.

http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576

Jag vänder mig med skärpa mot myt 11. De flesta invandrare saknar helt förmåga att ”ta jobb” om vi inte anser att det är ett jobb att vara professionell bidragstagare.

Rörande myt 12 kan såväl min lagvigda hustru (från Laos) och hennes vänner (Thailand) vittna om skadegörelse mot vårt hem och att jag förlorat mitt arbete för att jag var med i SD.

Denna kvinna är Fil.Dr i historia (Uppsala). Hon bör förstå vad halssmycket betyder. Kanske tror hon inte på den världskände forskaren Robert Conquest. Men om kommunismen krävt 10 – 20 – 50 – 100 – 120 miljoner mördade människor mellan åren 1917 och 1992, är inte det värsta. Respekten för ett enda mordoffer borde avhålla alla utom en ”kulturredaktör” från att bära mördarens symbol på sin kropp.

Det är lika skändligt som att smycka sig med ett hakkors.